Vecka 15+4
Jag känner mig verkligen inte gravid, även om brösten ser gravida ut i spegeln och jag blir rejält hungrig emellanåt så jag mår illa. Kan även känna av lite foglossning. Men jag känner mig ändå inte gravid. Jag förstår de som kan gå en bra bit in i graviditeten utan att fatta något. Men jag hoppas iaf att allt är väl där inne. Att sparkarna kommer snart och att magen syns riktigt ordentligt gravid ut. Tycker allt går så långsamt med utvecklingen, men det kanske var så här förra gången också, jag har faktiskt glömt. Har bara korten att titta på. Igentligen om man räknar från ägglossning som jag vet att jag hade senast ett datum då jag tempade så borde jag ju vara en vecka längre gånget och då borde ju sparkarna komma snart.
Igår var det iaf 3 veckor kvar till ultraljud, jag hoppas tiden går snabbt dit.
Jag funderar även en hel del kring det här med könet. Med barn 1 och 2 vågade jag inte lita på mina känslor och trodde ju tvärtom vad gäller kön. Med Noel gick jag helt på knslan som visade en pojke. Denna gång är väl som med de andra. Jag tror stenhårt på en pojke, men senaste veckan får jag en känsla av att det är en flicka, men jag vågar inte tro på min känsla. Jag trodde ju det var två i början också, men den känslan var ju fel så varför skulle den stämma denna gång. Men iaf skulle det vara en tjej skulle det förklara varför sparkarna dröjer, varför bebisen varit lite mindre vid ultraljuden. Jag tänker iaf inte ta reda på könet, den saken är jag säker på.
Nej nu måste jag skynda till dagis med minstingen innan kvällsjobb.
Vecka 14+5
Alla vet fortfarande inte om att jag är gravid. På 65årsfesten var det endast en som vågade fråga och vi umgås knappt. Men nog syns det allt och jag kände ju en del blickar. Men det där med att fråga är väl svårt, för tänk om jag bara blivit fet. Men jag tycker det syns att det är en bebismage och inget annat.
Har annars fått besvär av något jag inte varit med om förut. Det smäller till rejält runt naveln emellanåt. Jag tror jag har ett bråck där och den växande livmodern påverkar väl bråcket? Känns skit konstigt och det gör ont när det väl händer. Kan komma av att jag vrider mig eller om jag trycker lite lätt över området. Hel skumt och lite rädd blir man ju över om det är farligt.
Nej nu ska jag ligga på soffan en stund och äta praliner (nej det sista blir inte av, men det brukar ju passa in i samband med soffhäng och graviditet ;-)).
Så kan det bli!
Imorgon är dagis stängt, vi jobbar och svärmor ska vara barnvakt åt sitt barnbarn. Mattias fick åka o lämna honom, han var helt färdig för nattning, tyckte det var bättre han sov där så de fick sovmorgon imorgon. Så kommer Mattias hem o berättar att den lille busen stolt det första han nästan sa när han såg farmor och farfar att "mamma har en bebis i magen". Jaha så var den saken avslöjad. Mattias fick ju bekräfta det lillkillen sa när de frågade om det var sant. Reaktionen hade iaf varit positiv av hans mamma och hon sa grattis, men hade ändå frågat om det var sista. Men hans pappa såg lite besvärande ut, suckade och något grattis kunde han inte klämma fram med. Jaja, hade jag förväntat mig någoot annat? Känns väldigt snopet att det blev lillkillen som berättade och de inte kunde få gå o fundera själva när de såg magen växa. Kändes som det skulle blivit min hämnd på något vis för hur de betedde sig förra gången. Till mig har de ju inget sagt än så vi får väl se vad jag får för kommentarer när jag träffar dem. Hoppas de kan vara tysta också, men känner jag dem rätt så sprider sig ryktet fort iaf vad gäller min svärmor, hon är sällan tyst ;-)
Får hålla tummarna att det iaf blir annorlunda denna gång. Idag känner jag mig iaf lite nere, hade ju inte förväntat mig att det blev så här de fick reda på vår nyhet och det är inte roligt att den ena inte kunde hålla inne på sina känslor och inte ens gratta. Det är ju liksom vårat liv, vår familj och alla deras åsikter eller tankar kan de gott hålla för sig själv så länge det inte är något som gör oss glada. Jag hoppas min känsla ändras till imorgon och att de åtminstonde kan försöka visa att de är glada för VÅR skull och bry sig istället för att lossas om som om man inte är gravid.
Känslig hormonko är vad jag är och då måste man vara snäll och visa lite positiv anda ;-)
Vecka 14 och inskrivning
Igår var jag på inskrivning. Allt gck bra, men mitt HB visade 109 så BM blev lite fundersam då mina järndepåer som kontrollerades i blodet för 2 veckor sen cirka hade varit väldigt bra. Men jag börjar käka järntabletter iaf så får vi se i vecka 25 sen vad värdet ligger på. Har iaf varit sjukt trött och det kan ju förklara en del om blodvärdet är dåligt. Lyckades också stilla min oro genom att tjata till mitt ett försök att få lyssna efter hjärtat och vi hittade slagen, hördes lite tyst, men de hördes och det gör att jag blir trygg igen.
Annars mår jag rätt så bra, väldigt ömma bröst har jag och senaste två dagarna varit mer hungrig, men annars är allt som vanligt. Har lyckades hålla vågen stilla på mina 4kg +, försökt tänka på maten, men tyvärr ätit väldigt mycket onödigt så snart pickar den nog upp. Ska skärpa till mig för denna graviditet ska jag inte gå upp 20kg, inte alls roligt att väga så mycket och jag har det ju kämpigt med viktnedgången sen, men jag hoppas amningen kan ge lite skjuts sen bara jag klarar låta bli sötsakerna, det är de som är boven.
En liten bild från ultralljudet i vecka 11+3, har visst inte visat den ;-) Bebisen borde växt lite mer sen dess då det molt massor senaste veckan.
Baby box från apoteket
Bild på innehållet:
Vecka 13 - KUB
Oj vad fort dagarna sprang förbi plötsligt. Vecka 13 eller 12+1, KUB avklarat i måndags. Tror inte så många väntat på uppdatering då det inte verkar vara många som följer bloggen, men så är jag ju mest anonym, men nu är det ändring på det. Jag börjar kliva fram från garderoben, den lilla mage jag har slutas döljas bakom stora kläder, börjar ändå bli svårt nu att dölja den. Den har inte blivit så mycket större sen senaste bilden, men jag tycker det är mer mage en bara svullna tarmar nu, har till och med en liten bula kvar när jag ligger på rygg det hade jag inte förut. Tyvärr har jag gått upp 4-5 kg i vikt redan, men jag hoppas det stannar av lite, 3kg är ju ändå från semestern då jag unnar mig saker och äter fel så igentligen är det ju inte så farligt då. Dålig på promenader har jag varit, men det ska jag med ändra på, ska försöka gå den där ynka halvtimman varje dag innan det blir alldeles för kallt ute med snö. Iaf en liten bild från morgonen, håret inte i toppform, men jag har inte orkat ta mig till frissan än ;-)
KUB i måndags då. Den gick bra. Fick se en livlig liten kabrat där inne, vände sig först med ryggen mot oss innan BM kunde mäta nackspalten. Den verkade ha utbildtats som den ska. Inga större avvikelser kunde ses i det man nu ser i denna veckan. Bebisen är ju så liten ännu, bara cirka 5cm från huvud till rumpa. Iaf alla mätningar gav fina resultat och risken jag fick var 1:12000 så det tar jag som en väldigt fin siffra. Nästa UL blir i vecka 19, mitten av oktober 17:e närmaste bestämt. Känns faktiskt inte så himla långt bort ändå, även om det är 1,5 månad. Men jag tror tiden går fortare nu.
Jag har hunnit med att berätta för flera också mamma och bästa vänninnan samt en arbetskollega vet ju. Men sen har vi berättat för våra barn som blev överlyckliga och sedan följde beskedet till min syster, bror och en del arbetskollegor samt chefen så de har god tid på sig att hitta ersättare. Makens släkt vet fortfarande inte om det och där hade vi inte heller tänkt berätta något. De får helt enkelt upptäcka det själva. Varför berätta för någon som man inte tror kommer dela ens glädje? Blir säkert någon kommentar när de vågar sig på o fråga o inte bara tror jag blivit tjock. Nu dröjer det nog två veckor innan vi ses igen om inte svägerskan ser mig innan, men de andra blir först den 17:e och då lär ju magen synas ännu mera. Ska bli spännande o se hur de reagerar. Känner mig iaf nöjd med att dela min glädje med de som glädjs med oss och tycker absolut det inte gör något om det dröjer för de andra, de har ju liksom själv visat en gång vart de står varför skulle reaktionen vara annorlunda denna gång?
