Så kan det bli!

Ja så här hade jag inte tänkt mig, även om jag visste att risken fanns. Barn är ju alltid barn och den minsta herrn i huset var väl helt enkelt glad i dag och kände att han ville dela med sig av sin glädje. Troligen då jag idag sa efter duschen att magen växt på sig och det kändes som en riktig bebismage då det inte bara var svullet utan också hårt över magen. Han sken upp som en sol, ville känna på magen och sa sen stolt att "mamma har en bebis i magen". Gulligt. Sen var det inget mer snack om den saken.

Imorgon är dagis stängt, vi jobbar och svärmor ska vara barnvakt åt sitt barnbarn. Mattias fick åka o lämna honom, han var helt färdig för nattning, tyckte det var bättre han sov där så de fick sovmorgon imorgon. Så kommer Mattias hem o berättar att den lille busen stolt det första han nästan sa när han såg farmor och farfar att "mamma har en bebis i magen". Jaha så var den saken avslöjad. Mattias fick ju bekräfta det lillkillen sa när de frågade om det var sant. Reaktionen hade iaf varit positiv av hans mamma och hon sa grattis, men hade ändå frågat om det var sista. Men hans pappa såg lite besvärande ut, suckade och något grattis kunde han inte klämma fram med. Jaja, hade jag förväntat mig någoot annat? Känns väldigt snopet att det blev lillkillen som berättade och de inte kunde få gå o fundera själva när de såg magen växa. Kändes som det skulle blivit min hämnd på något vis för hur de betedde sig förra gången. Till mig har de ju inget sagt än så vi får väl se vad jag får för kommentarer när jag träffar dem. Hoppas de kan vara tysta också, men känner jag dem rätt så sprider sig ryktet fort iaf vad gäller min svärmor, hon är sällan tyst ;-)

Får hålla tummarna att det iaf blir annorlunda denna gång. Idag känner jag mig iaf lite nere, hade ju inte förväntat mig att det blev så här de fick reda på vår nyhet och det är inte roligt att den ena inte kunde hålla inne på sina känslor och inte ens gratta. Det är ju liksom vårat liv, vår familj och alla deras åsikter eller tankar kan de gott hålla för sig själv så länge det inte är något som gör oss glada. Jag hoppas min känsla ändras till imorgon och att de åtminstonde kan försöka visa att de är glada för VÅR skull och bry sig istället för att lossas om som om man inte är gravid.

Känslig hormonko är vad jag är och då måste man vara snäll och visa lite positiv anda ;-)

Kommentarer
Postat av: Elin

Jag tycker verkligen inte att du är nån känslig hormonko. De ska BARA vara glada för er skull och hålla resterande åsikter för sig själva! Grrrr blir så arg på folk som inte bara kan glädjas utan MÅSTE vara negativa :/ skit i dem - de är inte värda din energi! Jag ser att inskrivningen gick bra - härligt :) kramar i massor!!

2011-09-18 @ 07:51:55
Postat av: Marine

Kram! skratt ja, barn är ju barn. Våra kastade sig ju över nyheten med hull och hår och spridde den i rask takt, men vi hade inte förväntat oss något annat. Däremot säger de inte så ofta lillebror utan bebisen om lillebror i magen. Så de som inte vill veta går kanske går hyfsat säkra ;-) Trist att inte alla bara kan säga grattis och i alla fall försöka hålla masken. Det är ju inte de som skall ta hand om barnet det är ju ni och det är erat val. Kram

2011-09-19 @ 17:38:21
URL: http://mari78.blogg.se/aelsklingsbarn/
Postat av: Sandra

Många kramar till dig!!!

Tycker absolut att de ska vara jätteglada om inte annat så för er skull!!!

Dessutom måste det väl vara jättemysigt att få bli farmor o farfar igen.



Kram på dig!

2011-10-09 @ 21:26:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0