Slut bloggat
Nu när min sessa är född kommer jag inte blogga så mycket mer i denna blogg utan återgår till den öppna bloggen med uppdateringar, mest bilder och korta texter till blir det.
Välkommen dit http://otizzfoto.blogg.se
Välkommen dit http://otizzfoto.blogg.se
BVC och bilder
Idag var vi på BVC igen och mätte och vägde. Har en växande tjeja som ligger ett sträck ovanför normallinjen på alla kurvorna. 5310 g tung och 57,2cm lång och huvudet hade vuxit 2cm till 37cm. Det är tur man har grädde i boobsen ;-)
Kan ju hoppas även vikten för mig får sig en törn med så mycket kalorier som går till min lilla dam. Har gått ner 10kg av mina 20,5kg som jag gick upp. Och än så länge går vågen nedåt. Har kommit in i en riktig energi kick och vill röra på mig massor och äntligen funkar det, för fogarna gör inte ont längre, åtminstonde inte om jag inte går allt för hårt fram då kan jag känna liiite, men det är inte alls så farligt. Idag blev det iaf promenad två gånger, en på 50min varav halva denna tiden var riktig snabb takt och så en till på 35min och där var också halva snabb. Bra o ha tidspress när barnen ska hämtas ;-)
Min lilla tjej har annars senaste dagarna varit lite gnällig på kvällen. Vet inte om hon är övertrött eller om magen spökar. Hon har inte skött magen på 2 dagar nu så det kan ju vara den. En ögoninflammation har hon också, men det börjar bli bättre. Annars sover hon fortsatt bra på natten. 6,5timmar är rekordet hitills och då i egen säng, otroligt bra för o bara vara en månad ung, fast det har bara hänt en gång än så länge, vanligtvis är det runt 4-5 timmar i rad hon sover :-D
Dopet är bokat nu med och efter mycket om och men så fick jag till den 1o juni. Blir perfekt med dop då och dessutom kunna kombinera de två födelsedagsbarnens firande i samband med det.
Bjuder på lite bilder också. Bodyn som Inez fick av Elin och Pär i födelsepresent passar nu helt perfekt och har även lite växtmån kvar så den kan hon nog använda någon månad till. Eftersom hon är en riktig kräkbebis är dregelskydd ofta på så man slipper byta kläder hela tiden, de på bilden har min moster sytt :-D.
Jag har även försökt fotat henne när hon pratar och ler, men det är svårt för kameran facinerar henne. Men nu lyckades jag härom dagen då hon pratade med sin pappa. Har en till bild där det är mer ett riktigt leeende, ist för pratleende, men just nu får ni se denna. Och den sista tycker jag var så mysig när hon låg där utmattad på pappas mage :-D
19 dagar
Tiden går så snabbt. Jag hinner verkligen inte med. Och lilltjejen börjar bli stor, jag vägde oss lite här hemma och när jag håller henne i min famn visar vågen 5 kg mer så jag tror nog hon ligger på 5kg nu min lilla tjeja. Det känns lite som man blivit snuvad på 2 veckor av den tiden när hon är riktigt liten då hon är i samma viktklass som de andra varit vid 4-6 veckor. Inez blir ju 3 veckor på tisdag. En kan hon iaf ha vissa av storlek 56 så de är inte utväxta ännu, men är precis lagom nu. Det syns på henne att hon blivit större också, det här första nyföddhetsutseendet har börjat försvinna, men hon är lika söt ändå :-)
Sömnen hennes klagar jag definitivt inte på såsom det varit senaste fyra nätterna. Hon sover så bra, somnar mellan 21-22.30 och sover fram till 2-2.30. Äter då och somnar sedan om och sover till 5-6tiden då hon äter igen, sen ligger vi kvar o drar oss i sängen tills det är dags o gå upp, oftast får vi ta en bytning av blöjan då eftersom hon bajsar, men sen somnar hon ofta om igen och kan sova till 8-9-tiden. Och enda från läggdags till morgonsnutten sover hon i sin egna säng, vilket ger en själv en helt annan sömn.
När hon är vaken har hon lite problem med magknip och ibland är hon trött och har svårt o komma till ro, men när inte något sådant finns är hon så lugn och tittar omkring sig. Hon är inte svårflörtad i dessa stunder heller, bara det sker på hennes villkor och hon vill vara social så får man lätt ett leende från henne. Helt underbart :-D
Så hitills fungerar bebislivet kanon och kanske är jag i bubblan ännu, men mer o mer känns det som vi anpassar oss till livet med småbarn igen. Sorgligt att det är sista gången bara, men samtidigt skönt på ett annat sätt.
Sömnen hennes klagar jag definitivt inte på såsom det varit senaste fyra nätterna. Hon sover så bra, somnar mellan 21-22.30 och sover fram till 2-2.30. Äter då och somnar sedan om och sover till 5-6tiden då hon äter igen, sen ligger vi kvar o drar oss i sängen tills det är dags o gå upp, oftast får vi ta en bytning av blöjan då eftersom hon bajsar, men sen somnar hon ofta om igen och kan sova till 8-9-tiden. Och enda från läggdags till morgonsnutten sover hon i sin egna säng, vilket ger en själv en helt annan sömn.
När hon är vaken har hon lite problem med magknip och ibland är hon trött och har svårt o komma till ro, men när inte något sådant finns är hon så lugn och tittar omkring sig. Hon är inte svårflörtad i dessa stunder heller, bara det sker på hennes villkor och hon vill vara social så får man lätt ett leende från henne. Helt underbart :-D
Så hitills fungerar bebislivet kanon och kanske är jag i bubblan ännu, men mer o mer känns det som vi anpassar oss till livet med småbarn igen. Sorgligt att det är sista gången bara, men samtidigt skönt på ett annat sätt.
Snygg pose ;-)
Namn
Behöver hjälp med andranamnet. Har svårt att bestämma oss här hemma. Andranamnet är ett släktnamn, men Elsie en annan stavning en den som hetat Elsy (Mattias mormor). Så vilken kombo tycker ni blir finast?
Inez Elsie Törnqvist
Inez Elsy Törnqvist
Inez Elisabeth Törnqvist
Elsie/Elsy är för övrigt är kortform av Elisabeth så namnen betyder likadant ;-)
BVC-besök
Min bebis växer så snabbt.
Var på BVC idag och det blev förutom vägning även mätning. Storlek 56 har kännts lite så där gränsfall i kläder, men hon är ju bara 2 veckor så det kan ju inte redan vara så att storlek 56 ska börja vara smått???? Men när BVCsköterskan mätte idag och mätningen slutade på 56cm lång, nästan 56,5cm till och med så får jag nog inse att min bebis blir för stor alldeles för fort och storlek 56 redan börjar bli urväxt.
Nu hoppas jag allt att hon inte växer så snabbt som hon gjort hitills, jag vill ju hänga med lite och dessutom kunna använda alla kläder hon fått.
Vågen stannade på 4710 g så nu är hon förbi sin födelsevikt rätt bra. Det är iaf skönt att det är åt det här hållet en tvärtom för att hon inte får i sig med mat det behöver jag inte oroa mig för.
Bjuder på en bild av två bebisar, 2 veckors Inez och 3,5 månaders Revin som är bästa vänninans bebis ;-) Jag hoppas det är okej att jag lägger ut här? Bloggen är låst så då vågar jag chansa, men är det inte okej Marine får du säga till. Vi får väl se när Inez är lika stor som Revin, men i den takt hon växer lär det väl snart vara där ;-)
Var på BVC idag och det blev förutom vägning även mätning. Storlek 56 har kännts lite så där gränsfall i kläder, men hon är ju bara 2 veckor så det kan ju inte redan vara så att storlek 56 ska börja vara smått???? Men när BVCsköterskan mätte idag och mätningen slutade på 56cm lång, nästan 56,5cm till och med så får jag nog inse att min bebis blir för stor alldeles för fort och storlek 56 redan börjar bli urväxt.
Nu hoppas jag allt att hon inte växer så snabbt som hon gjort hitills, jag vill ju hänga med lite och dessutom kunna använda alla kläder hon fått.
Vågen stannade på 4710 g så nu är hon förbi sin födelsevikt rätt bra. Det är iaf skönt att det är åt det här hållet en tvärtom för att hon inte får i sig med mat det behöver jag inte oroa mig för.
Bjuder på en bild av två bebisar, 2 veckors Inez och 3,5 månaders Revin som är bästa vänninans bebis ;-) Jag hoppas det är okej att jag lägger ut här? Bloggen är låst så då vågar jag chansa, men är det inte okej Marine får du säga till. Vi får väl se när Inez är lika stor som Revin, men i den takt hon växer lär det väl snart vara där ;-)
13 dagar
Tiden går så fort nu, varför kunde den inte gå så fort förut? Önskar att tiden kunde sakta in lite så jag hinner njuta av det underbara lilla liv jag har i min famn. Tänk att jag imorgon har haft min fina flicka här i 2 veckor. Kan erkänna att jag mestadels bara myst med Inez under de två veckorna (precis som det ska vara), bortsett från i helgen nu som var då det varit full igång med andra roligheter och hon mestadels bara hängt med. Har gått utmärkt kan tilläggas. Man börjar lära känna henne allt mer för varje dag som går, men några direkta rutiner har vi inte ännu och hennes vakenperioder varierar från dag till dag.
Idag har varit en riktig kräkdag för henne. Kommer bara mer o mer kräker. Och bajsar gör hon också blir fler än en bajsblöja att byta varje dag, ibland prickar hon in även natten så då är det också bara gå upp o byta blöja. Men hon verkar ju gå upp bra i vikt ändå så det är helt i sin ordning, man önskar bara man kunde stoppa tiden lite så hon inte blir för stor för snabbt bara, men har man mycket mat och gräddig sådan i boobsen så har man ;-) Fast bättre det är åt det hållet en tvärtom.
Igår kväll hade vi föressten en riktig mysdag. Hon log som bara den, ur mysigt. Den bilden sitter fast än, så himla söt. Annars har hon lite problem med magen och det kniper i den på henne vilket gör att hon inte alltid är helt nöjd, det knorras och i värsta fall skriks. Hennes vakna stunder är tyvärr ofta så, men idag var hon också med hela förmiddagen och var riktigt nöjd, tittade omkring sig och var helt avslappnad. Sen efter det tog hon sig en lååång sovstund ;-) Kan ju hoppas det börjar vända åt det hållet nu för en helt nöjd bebis är mycket mysigare ;-)
En liten bild på lillsessan får ni också, sovandes i sin spjälsäng.
Idag har varit en riktig kräkdag för henne. Kommer bara mer o mer kräker. Och bajsar gör hon också blir fler än en bajsblöja att byta varje dag, ibland prickar hon in även natten så då är det också bara gå upp o byta blöja. Men hon verkar ju gå upp bra i vikt ändå så det är helt i sin ordning, man önskar bara man kunde stoppa tiden lite så hon inte blir för stor för snabbt bara, men har man mycket mat och gräddig sådan i boobsen så har man ;-) Fast bättre det är åt det hållet en tvärtom.
Igår kväll hade vi föressten en riktig mysdag. Hon log som bara den, ur mysigt. Den bilden sitter fast än, så himla söt. Annars har hon lite problem med magen och det kniper i den på henne vilket gör att hon inte alltid är helt nöjd, det knorras och i värsta fall skriks. Hennes vakna stunder är tyvärr ofta så, men idag var hon också med hela förmiddagen och var riktigt nöjd, tittade omkring sig och var helt avslappnad. Sen efter det tog hon sig en lååång sovstund ;-) Kan ju hoppas det börjar vända åt det hållet nu för en helt nöjd bebis är mycket mysigare ;-)
En liten bild på lillsessan får ni också, sovandes i sin spjälsäng.
5 dygn
Senaste två dygnen har Inez sovit mestadels. Haft bara någon halvtimma varje dag då hon orkat vara vaken, annars mest vaknat var 3.e-5.e timma för att äta. Inatt sov hon 5 timmar, åt en halvtimma o somnade om i 3 timmar till. Kändes skönt o själv få sova lite mer.
Igår fyrade hon av flera leenden när vi pratade med henne, så himla söt. Hon tappade också navelstumpen.
Mjölken rann till i fredagsnatt o mina boobs är större en någonsin. Bra för magen känns lite mindre när det blir större upptill ;-) Inez tar ofta bra tag kring bröstet och får i sig bra med mjölk, kräks tyvärr emellanåt också. Hon har dock någon tråkig vana precis i början av amningen och tar inte tag om bröstet utan bara gapar, låter lite, tar tag om bröstet släpper och håller på så där. Oftast rinner ju mjölken till så det grisar lite när hon gör så. Jag får ta bort henne flera gånger innan hon väl tar tag ordentligt om bröstet och äter tills hon är mätt. Men i det stora hela funkar amningen bra. Och det gjorde inte alls så ont som jag hade för mig att det gjorde i början.
Vagnen sover hon riktigt bra i än så länge så jag hoppas det fortsätter så. Hon verkar iaf gilla den.
Innan mjölken rann till var blöjan oftast torr och hon kissade väldigt dåligt. Men idag har det varit bra med urinproduktion. Någon avföring har hon inte haft på 3 dygn, men bara för att jag skrev det fick hon nu i skrivandes stund en rejäl laddning ;-)
Besökare har det varit lungt med. Min syster och mamma har varit här och hälsat på henne och idag kom farmor och farfar. Annars har det inte varit någon och heller inte några förfrågningar om besök, rätt skönt faktiskt. Men vi är redo för besök om man vill bara man är frisk när man kommer så går det bra. Får se vem som kommer näst.
Bjuder på två av dagens bilder också.
Igår fyrade hon av flera leenden när vi pratade med henne, så himla söt. Hon tappade också navelstumpen.
Mjölken rann till i fredagsnatt o mina boobs är större en någonsin. Bra för magen känns lite mindre när det blir större upptill ;-) Inez tar ofta bra tag kring bröstet och får i sig bra med mjölk, kräks tyvärr emellanåt också. Hon har dock någon tråkig vana precis i början av amningen och tar inte tag om bröstet utan bara gapar, låter lite, tar tag om bröstet släpper och håller på så där. Oftast rinner ju mjölken till så det grisar lite när hon gör så. Jag får ta bort henne flera gånger innan hon väl tar tag ordentligt om bröstet och äter tills hon är mätt. Men i det stora hela funkar amningen bra. Och det gjorde inte alls så ont som jag hade för mig att det gjorde i början.
Vagnen sover hon riktigt bra i än så länge så jag hoppas det fortsätter så. Hon verkar iaf gilla den.
Innan mjölken rann till var blöjan oftast torr och hon kissade väldigt dåligt. Men idag har det varit bra med urinproduktion. Någon avföring har hon inte haft på 3 dygn, men bara för att jag skrev det fick hon nu i skrivandes stund en rejäl laddning ;-)
Besökare har det varit lungt med. Min syster och mamma har varit här och hälsat på henne och idag kom farmor och farfar. Annars har det inte varit någon och heller inte några förfrågningar om besök, rätt skönt faktiskt. Men vi är redo för besök om man vill bara man är frisk när man kommer så går det bra. Får se vem som kommer näst.
Bjuder på två av dagens bilder också.
Jag själv mår fortfarande rätt så bra, men idag hade jag en liten dipp. Fogarna värker fortfarande också, men de sa att det kunde ta två veckor innan de började kännas bättre. Jag längtar efter att kunna gå normalt igen så jag kan komma ut på mina långpromenader. Men jag ska försöka att inte tänka för mycket på det utan låta kroppen få läka. Har en hel del kilon o bli av med iaf, gick ju upp 20,5kg så det lär ta sin lilla tid innan jag gått ner allt. Men det får ta tid tänker inte stressa kring vikten utan bättre man får må bra.
Det är iaf supermysigt med en bebis i huset och inte på något vis jobbigt. Tycker det går riktigt bra faktiskt, fast då har ju inte den riktiga vardagen börjat ännu heller utan jag har ju Mattias hemma som tar det mesta med de stora barnen och matlagningen. Syskonen är mäkta stolta över sin lillasyster. De håller henne så ofta de kan. Säger alltid godmorgon och godnatt till henne och kommer fram o klappar på henne. De är rädda och måna om henne och älskar henne redan.
Nej nu ska jag fortsätta vara i min bebisbubbla och mysa med min dotter som är vaken för mer en att äta för första gången idag.
Dagen idag och mer bilder
Vilken toppen dag vi haft. Varmt och solsken och trots dryga två dygn fick det bli en promenad för mina fogar har inte gjort ont idag :-D Inez tyckte om vagnen, sov 3,5 timma i den, välbehövligt för henne då hon varit vaken nästintill konstant sedan hon föddes, bara powernapp emellan ;-)
Blev även ett bad för henne idag och nybadad och fin fick det bli en riktigt tjejig outfit, så söt så min lilla goding. Det är så härligt att få använda alla tjejkläder igen som varit sparade i 9 år snart. Har ju inte sparat allt, men en del iaf som jag kännt lite extra för.
Bjuder på ytterligare bilder för nu är även andra kameran tömd ;-)
Blev även ett bad för henne idag och nybadad och fin fick det bli en riktigt tjejig outfit, så söt så min lilla goding. Det är så härligt att få använda alla tjejkläder igen som varit sparade i 9 år snart. Har ju inte sparat allt, men en del iaf som jag kännt lite extra för.
Bjuder på ytterligare bilder för nu är även andra kameran tömd ;-)
Glädje
Nyfärsk Inez
Sitter och lägger över bilder från ena kameran. Det blir mycket bilder så här i början. Har lika många till på andra kameran. Men eftersom bloggen är låst och ni är ett fåtal som har lösen så klart ni ska få något extra här i bloggen o spana på :-D Dessa bilder läggs med andra ord endast ut här i bloggen bara för er :-D. Kommer lägga ut lite fler bilder sen i andra bloggen och på Facebook, men helt andra och väldigt sorterat. http://otizzfoto.blogg.se om du vill se tre bilder till.
Nedan ser ni bilder när Inez är precis nyfärsk, mittersta är precis i början så hon är lite blå fortfarande. De andra är efter någon timma och de nedersta efter vi fått den goda mackan och jag fått skölja av mig lite.
Nedan ser ni bilder när Inez är precis nyfärsk, mittersta är precis i början så hon är lite blå fortfarande. De andra är efter någon timma och de nedersta efter vi fått den goda mackan och jag fått skölja av mig lite.
Väntan är över
Som ni alla redan vet vid det här laget, väntan är över.
Idag kl. 7.10 födde jag våran lilla fyra och vår andra dotter. En stor tös på 4485g och 53cm. Namn är inte helt spikat ännu, men troligtvis ska hon heta Inez.
Jag hade inte mycket krafter till förlossningen och ville ha bedövning rätt snart när jag kom in till förlossningen, men det visade sig att det inte hanns med. Inte konstigt det gjorde så ont ;-)
Vaknade runt 3 av att jag hade SD, vanliga som jag haft till och från senaste dagarna. Vid 3.30 ca började det göra ont i mage och rygg och kom var 8-10 min och höll i sig någon halvminut. Trodde det var förvärkar så sa inget till Mattias. Låg kvar i sängen och försökte sova mellan.
Kl. 4.45 ca börjar det dock vara jobbigt att ligga ner och jag säger till Mattias att han kanske inte behöver jobba idag för jag har SD som gör ont. Trodde fortfarande det var förvärkar så gick därför upp o tog två panodil samt satte mig i duschen för o se om det skulle släppa av. Satt där i en halvtimma, men under den tiden började det göra så ont och komma relativt ofta så jag reste mig upp och bestämde att det var dags att ringa barnvakten.
Kl. 5.45 Har värkar som kommer var 3-5 minut och håller i sig i en minut cirka. Det gör ont och jag behöver värme för o lindra vilket jag väcker Mattias för som börjar förstå att det faktiskt är på gång. Medan vi väntar barnvakt ringer vi förlossningen som har en plats kvar till mig, men strax efter blev det tydligen fullt så det var nära att vi höll på o få åka till Linköping. Får värmda handdukar av Mattias och försöker klä på mig så vi kan åka direkt när barnvakten kommer.
Kl. 6.30 har barnvakten kommit o vi åker till förlossningen. I bilen in kommer värkarna med 2min mellanrum och de håller i sig nästan 2 min, är knappt ingen vila emellan.
Kommer in till förlossningen kl. 6.49. Är öppen 8cm och får krystvärkar rätt snart efter vi kommit. Mattias är ute o flyttar bilen och undertiden jag krystar så går vattnet och bebis är på väg ut. Barnmorskan säger att pappan allt får komma tillbaka nu och ber mig att inte krysta i värkarna utan endast andas. När Mattias väl kommer tillbaka krystar jag och på två krystvärkar är hon ute kl. 7.10.
Förlossningen var en ren drömförlossning. Så snabbt och smidigt. Inga stygn behövdes efter heller. Känns skönt att allt gick så snabbt efter allt som varit.
Idag mår jag bra och glädjen över att det ar en tjej är enorm. Jag har fortfarande ont i fogar o ljumske, men jag hoppas det ger med sig också. Hur de kommande dagarna blir vet jag inte, men det är många som finns i min närhet och skulle jag må dåligt psykiskt så vet jag vart hjälpen finns. Jag hoppas dock att det ar graviditeten som orsakade mitt mående. Nu tänker jag iaf njuta av vår nykomling och ta tillvara på den här första tiden.
Bilder finns massor av, men ni får hålla till godo för idag orkar jag inte föra över bilderna till datorn. Men det kommer så håll till godo. Hon har iaf massor av mörkt hår, super sött :-D
Idag kl. 7.10 födde jag våran lilla fyra och vår andra dotter. En stor tös på 4485g och 53cm. Namn är inte helt spikat ännu, men troligtvis ska hon heta Inez.
Jag hade inte mycket krafter till förlossningen och ville ha bedövning rätt snart när jag kom in till förlossningen, men det visade sig att det inte hanns med. Inte konstigt det gjorde så ont ;-)
Vaknade runt 3 av att jag hade SD, vanliga som jag haft till och från senaste dagarna. Vid 3.30 ca började det göra ont i mage och rygg och kom var 8-10 min och höll i sig någon halvminut. Trodde det var förvärkar så sa inget till Mattias. Låg kvar i sängen och försökte sova mellan.
Kl. 4.45 ca börjar det dock vara jobbigt att ligga ner och jag säger till Mattias att han kanske inte behöver jobba idag för jag har SD som gör ont. Trodde fortfarande det var förvärkar så gick därför upp o tog två panodil samt satte mig i duschen för o se om det skulle släppa av. Satt där i en halvtimma, men under den tiden började det göra så ont och komma relativt ofta så jag reste mig upp och bestämde att det var dags att ringa barnvakten.
Kl. 5.45 Har värkar som kommer var 3-5 minut och håller i sig i en minut cirka. Det gör ont och jag behöver värme för o lindra vilket jag väcker Mattias för som börjar förstå att det faktiskt är på gång. Medan vi väntar barnvakt ringer vi förlossningen som har en plats kvar till mig, men strax efter blev det tydligen fullt så det var nära att vi höll på o få åka till Linköping. Får värmda handdukar av Mattias och försöker klä på mig så vi kan åka direkt när barnvakten kommer.
Kl. 6.30 har barnvakten kommit o vi åker till förlossningen. I bilen in kommer värkarna med 2min mellanrum och de håller i sig nästan 2 min, är knappt ingen vila emellan.
Kommer in till förlossningen kl. 6.49. Är öppen 8cm och får krystvärkar rätt snart efter vi kommit. Mattias är ute o flyttar bilen och undertiden jag krystar så går vattnet och bebis är på väg ut. Barnmorskan säger att pappan allt får komma tillbaka nu och ber mig att inte krysta i värkarna utan endast andas. När Mattias väl kommer tillbaka krystar jag och på två krystvärkar är hon ute kl. 7.10.
Förlossningen var en ren drömförlossning. Så snabbt och smidigt. Inga stygn behövdes efter heller. Känns skönt att allt gick så snabbt efter allt som varit.
Idag mår jag bra och glädjen över att det ar en tjej är enorm. Jag har fortfarande ont i fogar o ljumske, men jag hoppas det ger med sig också. Hur de kommande dagarna blir vet jag inte, men det är många som finns i min närhet och skulle jag må dåligt psykiskt så vet jag vart hjälpen finns. Jag hoppas dock att det ar graviditeten som orsakade mitt mående. Nu tänker jag iaf njuta av vår nykomling och ta tillvara på den här första tiden.
Bilder finns massor av, men ni får hålla till godo för idag orkar jag inte föra över bilderna till datorn. Men det kommer så håll till godo. Hon har iaf massor av mörkt hår, super sött :-D
Stark?
Kan inte påstå att jag är stark. Allt är åt pipan fel. Visst det kunde vara värre om allt inte gick bra med bebis, men det här är ändå en ren plåga. Förstår inte hur andra klarar det. Kanske har de andra förutsättningar, för hade det varit någon av de andra gångerna då vet jag att jag klarat det. Nu har jag bara ont, ont i fogar, ont i epigastriet, ont i ljumske, ont när jag ska håller på o kissar och strålen tar tvärstopp, ont i själen för att jag måste fortsätta vara i detta tillstånd. Dessutom blir halsbrännan bara jobbigare o jobbigare och i tre veckor har jag haft mmolvärk i magen till och från och vissa dagar jobbiga SD som gör ont i ryggen. Och mitt i allt åkte jag på feber och är fortfarande förkyld, inte konstigt inget vill hända.
Iaf hela dagen idag har jag bara gråtit, gråtit och gråtit. Tappen är så omogen den kan bli, den där läkaren kan inte sagt rätt om att den är mjuk. Och jag orkar inte mer. Hur kan det vara normalt att må så här? Jag har inga krafter kvar, hur ska jag någonsin orka ta hand om en nyfödd? Ligger bara o tittar i taket, sover en stund och hoppas jag slipper vakna igen. Får tvinga mig upp emellan för ge barnen mat och lämna/hämta barn i skola/dagis. Orkar inte ta hand om dem mer en så, stackars mina barn, jag hoppas inte de skadas.
Jag ser varken fram emot att få bli mamma igen och träffa mitt barn än mindre till förlossnigen. Vill bara få sluta leva så all denna smärta försvinner. Och jag orkar inte prata om hur jag mår, kan inte säga de där tankarna. Men jag kan skriva här och blotta mig lite även om jag inte borde det. Och jag orkar inte kämpa för att vända det hela heller. Jag ångrar så att jag ville ha ett fjärde barn. Jag var så lycklig innan allt detta. Vi hade det bra. Och så blev allt så här, så fel :-( Och tänk om det där som inte får hända händer. Då har jag genomlidit allt utan att få något för det.
Om 10 dagar till finns förhoppningsvis ett slut, men 10 dagar är för mig lång tid. Hur jag ska klara dessa dagar vet jag inte, inte kan jag fortsätta gråta iaf och sova bort dagarna. Och inte heller kan jag hitta på särskilt mycket för det orkar jag inte. Och kraften att ta hand om en bebis, den vet jag inte vart den ska komma ifrån, för den är redan slut. Inget blev bra av det här, men sjukvården vill inte hjälpa mig för jag orkar inte kämpa, tjata eller tala om att de måste hjälpa mig.
Iaf hela dagen idag har jag bara gråtit, gråtit och gråtit. Tappen är så omogen den kan bli, den där läkaren kan inte sagt rätt om att den är mjuk. Och jag orkar inte mer. Hur kan det vara normalt att må så här? Jag har inga krafter kvar, hur ska jag någonsin orka ta hand om en nyfödd? Ligger bara o tittar i taket, sover en stund och hoppas jag slipper vakna igen. Får tvinga mig upp emellan för ge barnen mat och lämna/hämta barn i skola/dagis. Orkar inte ta hand om dem mer en så, stackars mina barn, jag hoppas inte de skadas.
Jag ser varken fram emot att få bli mamma igen och träffa mitt barn än mindre till förlossnigen. Vill bara få sluta leva så all denna smärta försvinner. Och jag orkar inte prata om hur jag mår, kan inte säga de där tankarna. Men jag kan skriva här och blotta mig lite även om jag inte borde det. Och jag orkar inte kämpa för att vända det hela heller. Jag ångrar så att jag ville ha ett fjärde barn. Jag var så lycklig innan allt detta. Vi hade det bra. Och så blev allt så här, så fel :-( Och tänk om det där som inte får hända händer. Då har jag genomlidit allt utan att få något för det.
Om 10 dagar till finns förhoppningsvis ett slut, men 10 dagar är för mig lång tid. Hur jag ska klara dessa dagar vet jag inte, inte kan jag fortsätta gråta iaf och sova bort dagarna. Och inte heller kan jag hitta på särskilt mycket för det orkar jag inte. Och kraften att ta hand om en bebis, den vet jag inte vart den ska komma ifrån, för den är redan slut. Inget blev bra av det här, men sjukvården vill inte hjälpa mig för jag orkar inte kämpa, tjata eller tala om att de måste hjälpa mig.
+ 3
Ännu en plusdag och inte en känning i sikte. Allt är åt helvete........ Hur kunde det bli så här?
Vill inte ha barn onsdag, torsdag eller fredag och lördag skippar jag gärna med, men någon av dessa dagar kommer säkert bebis bara för det. Samtidigt vill jag inte vara i detta tillstånd så längre tid vill jag absolut inte heller gå.
Det bränner i halsen, är tungt nedåt och minsta rörelse från bebis känns som om hela magen spricker. Dessutom har jag i tre veckor nu haft molvärk och förvärkar till och från, till vilken nytta då när inte ett skit händer där nere? Orkar inte hitta på något heller för varje dag nu har jag haft foglossning av för mycket aktivitet, men vad är bäst?!... att tänka hela tiden på eländet eller att hitta på saker för att glömma och då också ta sviterna av det?
Hur kunde det bli så här när de andra inte stannat så länge? Och för varje dag som går ökar oron att något ska hända med bebisen. Till vilken nytta har jag då stått ut med allt det här? Och hur ska jag då klara att ta mig ur det hela?
Imorgon ringer BM. Vi har inte bokat någon ny tid och varför ska jag fortsätta åka till stan och kolla värden när det bara visar samma? Ingen nytta alls, känns bara meningslöst. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga till henne imorgon. Vill bara glömma allt.
Hela familjen känns som den är i kris, vi bråkar varje dag och allt beror på mig. Jag är en usel människa som inte klarar motgångar. Jag orkar bara inte mer, jag vill inte vara med längre.
Gissningar
Ingen gissade rätt på datum iaf, även om 16:e inte är slut helt än så har jag inga känningar och på 4 timmar lär jag inte hinna föda. Får se vem som kommer närmast med det andra, men jag tror helt klart de som gissat över 4kg kommer vara närmast.
Känns märkligt att gå på övertid, inte ens några gravidkalendrar finns att läsa längre eller kika på. Har iaf fått dagen att gå idag, städning och handling. Har handlat presenter till kalas barnen ska på nu i helgen och nästa helg. Trodde ju inte det skulle bli övertid, men nu är iaf allt förberett om någon annan skulle få skjutsa dem till kalasen. Det är mycket som man får ändra om nu när det blev som det blev. Dumt att ställa in sig på o få innan, vet inte varför jag gjort det denna gång när jag inte gjort det med de andra. JAg får hoppas att Alicia kan gå på läkarbesök nästa onsdag iaf, lagom att jag är o föder då och vi har väntat rätt länge på den här tiden och hon behöver den verkligen så hörseln kan bli bra igen. Men, men jag kan ju inte göra så mycket åt allt, kan ju bara vänta och undertiden försöka att inte tänka så mycket på det hela och fylla tiden med så mycket annat det bara går. Dessvärre gör fogarna ont när jag går för hårt fram, men det fysiska är lättare att hantera en det psykiska. Just nu försöker jag ju trots allt bara överleva, hålla huvudet över ytan och få luft.
|
Gissare |
Datum födelse |
Kön |
Vikt |
Längd |
|
Marie.K |
29 februari |
Flicka |
3333 g |
51,5 cm |
|
Lina |
1 mars |
Pojke |
3325 g |
51 cm |
|
Alicia |
4 mars |
Flicka |
3108 g |
50 cm |
|
Belinda |
4 mars |
Flicka |
3560 g |
51 cm |
|
Liam |
5 mars |
Pojke |
4400 g |
51 cm |
|
Mattias |
6 mars |
Flicka |
3865 g |
49,5 cm |
|
Nicklas |
7 mars |
Pojke |
3500 g |
52 cm |
|
Barbro |
8 mars |
Flicka |
4085 g |
53 cm |
|
Lottiz |
9 mars |
Pojke |
3645 g |
51 cm |
|
Sofie |
9 mars |
Flicka |
3300 g |
50 cm |
|
Marine |
10 mars |
Pojke |
3800 g |
52 cm |
|
Gerd |
10 mars |
Flicka |
3490 g |
51 cm |
|
Micke |
11mars |
Flicka |
3570 g |
52 cm |
|
Marie.L |
11 mars |
Flicka |
3540 g |
51 cm |
|
Jan-Olov |
12 mars |
Flicka |
3837 g |
52 cm |
|
Karin |
13 mars |
Flicka |
4000 g |
50,5 cm |
|
Noel |
14 mars |
Pojke |
3100 g |
52 cm |
|
Sandra.K |
14 mars |
Pojke |
3630 g |
52 cm |
|
Hasse |
15 mars |
Pojke |
3980 g |
50 cm |
|
Elin |
15 mars |
Flicka |
3290 g |
50 cm |
|
Mange |
16 mars |
Pojke |
4015 g |
52,5 cm |
BF 120315
Så kom då denna dagen då de sa att bebis skulle komma. Det heter beräknad födelse, men jag har mer sätt det som ett bäst före datum. Inte en enda känning i sikte som talar om att det är nära för bebis att föda. Och efter dagens bessök på sjukhuset förstår jag att det lär dröja ett tag till. Att jag sen har en förkylning i kroppen lär väl inte påskynda det hela heller. Känner mig bara så matt, besviken, nedstämd, har ont och jag vet inte hur jag ska orka. Visst det är max två veckor kvar och på ett helt liv är det inte så stor tidsaspekt, men varje dag känns som en vecka och när man inte mår bra är det svårt att orka.
Var iaf hos BM idag. Bebis växer fortfarande då SFmått ökat, undertrycket något högre 130/90-95, men annars var alla värden som tidigare. Önskade få en hinnsvepning, men då BM ville jag skulle till förlossningen för kontroll av hur bebis mår då den varit lite lugnare igår och under natten samt för diskution med läkare om igångsättning då jag mår så dåligt psykiskt och berättade det för BM så sa hon att de gör en kontroll där uppe då och lika bra kan göra hinnsvepningen där då.
Sagt o gjort upp till förlossningen. Där visade det sig att det endast var kontroll för att se att bebisen mådde bra. När jag frågade om en hinnsvepning fick jag först höra att de gjorde det först i vecka 41+0. När jag sa att man skulle prata om igångsättning pga. hur jag mår så var det inte heller aktuellt för det är jobbigt mot slutet, det är normalt. Spelar ingen roll om jag har dumma tankar och är rädd för hur jag ska klara dagarna utan att göra något dumt. Jag började gråta, hatar när jag inte kan hålla inne med tårarna när jag är iväg sådär. Men jag blev väldigt besviken då BM sa att hon kunde göra en hinnsvepning och så blev det inte där nere då jag skulle upp dit. Då sa läkaren att visst kan hon kika om det går att göra en hinnsvepning, men det är inte alls säkert att det går. Kändes som om hon redan bestämt sig för att inte göra någon hinnsvepning innan, men gjorde en undersökning för att göra mig nöjd. Om så var fallet får jag aldrig veta, men någon hinnsvepning visade sig iaf inte vara möjlig. Hon nådde inte livmodertappen. Det var min sista förhoppning om att få igång det hela utan igångsättning.
Hon sa att för att kunna göra en hinnsvepning måste bebisen "hålla emot", men huvudet åkte upp när hon petade fingret mot hinnorna och då nådde hon inte. Med andra ord ligger bebis fortfarande för högt även om den är fixerad och även om jag känner hur ont det gör så fort jag rör på mig. Jag frågade om tappen var mogen nåt och då sa hon att den var mjuk o mogen. Lite värkar skulle få bebis att komma ner lite, men några värkar det har jag ju inte :-( Så jag blev hemskickad för o invänta att det startar spontant. Läkaren var iaf jätte trevlig och snäll och försökte trösta mig, men något bättre känns det inte alls.
Bebisen mådde iaf bra det är det positiva i allt. CTGkurvan var exemplarisk och fick dessutom göra ett litet UL som visar på fint med fostervatten och att bebis rör sig normalt, hade till och med druckit fostervatten då magsäcken var full. Jag tyckte mest det såg ut som en jätte bebis, tyckte den fyllde ut det mesta på skärmen, några enstaka fickor bara med fostervatten. Men sådant kunde man inte se bara så där sa läkaren. Jaja är inställd på en jätte bebis iaf eftersom den stannar kvar där inne längre en de andra och Noel var ju rätt stor när han föddes.
Så nu är det bara o vänta och se när värkar startar. Försöka stå ut och genomlida varje dag. Höra allas frågor, se barnen lika besvikna varje dag inget hänt och själv vara minst lika besviken. Jag hoppas jag kan hantera ångesten utan att göra något dumt. Och jag hoppas att bebisen inte väljer att komma ut på svärmors födelsedag eller dagarna innan eller efter. Och skulle bebis ha hunnit komma innan nästa lördag kommer jag inte kunna medverka då på 65årskalaset som är då, bebis kommer vara allt för liten för att dra iväg till så mycket folk. Jag får hoppas jag kan medverka på bästa vänninans sons dop 1 april iaf, men dröjer det så länge på sig som två veckor till kommer jag inte åka iväg då heller någonstans utan då får make och barn bara gå dit. Känns så himla trist allt det här. Varför måste bebis välja att stanna där inne? Varför måste alla jäkla födelsedagar hopa sig i samma klunga. Vi känner ingen som fyller i slutet av februari eller början av mars så det hade ju varit ypperligt att komma då. Nej istället måste man dröja i magen så man fyller samtidigt som någon annan. Envisa bebis.
Jaja livet är piss just nu och jag kan inte göra ett skit åt det för jag får ingen hjälp. Och jag vet inte hur jag ska klara av varje dag som kommer själv heller. Ska försöka ha aktiviteter i helgen när M är hemma, men vet inte hur veckorna ska gå, men det löser sig väl på nåt vis. Nu ska jag iaf ringa mamma och förbereda henne på att hon är vår jour för barnvakt i nästa vecka för det känns inte som om det kommer komma någon bebis denna veckan iaf.
Var iaf hos BM idag. Bebis växer fortfarande då SFmått ökat, undertrycket något högre 130/90-95, men annars var alla värden som tidigare. Önskade få en hinnsvepning, men då BM ville jag skulle till förlossningen för kontroll av hur bebis mår då den varit lite lugnare igår och under natten samt för diskution med läkare om igångsättning då jag mår så dåligt psykiskt och berättade det för BM så sa hon att de gör en kontroll där uppe då och lika bra kan göra hinnsvepningen där då.
Sagt o gjort upp till förlossningen. Där visade det sig att det endast var kontroll för att se att bebisen mådde bra. När jag frågade om en hinnsvepning fick jag först höra att de gjorde det först i vecka 41+0. När jag sa att man skulle prata om igångsättning pga. hur jag mår så var det inte heller aktuellt för det är jobbigt mot slutet, det är normalt. Spelar ingen roll om jag har dumma tankar och är rädd för hur jag ska klara dagarna utan att göra något dumt. Jag började gråta, hatar när jag inte kan hålla inne med tårarna när jag är iväg sådär. Men jag blev väldigt besviken då BM sa att hon kunde göra en hinnsvepning och så blev det inte där nere då jag skulle upp dit. Då sa läkaren att visst kan hon kika om det går att göra en hinnsvepning, men det är inte alls säkert att det går. Kändes som om hon redan bestämt sig för att inte göra någon hinnsvepning innan, men gjorde en undersökning för att göra mig nöjd. Om så var fallet får jag aldrig veta, men någon hinnsvepning visade sig iaf inte vara möjlig. Hon nådde inte livmodertappen. Det var min sista förhoppning om att få igång det hela utan igångsättning.
Hon sa att för att kunna göra en hinnsvepning måste bebisen "hålla emot", men huvudet åkte upp när hon petade fingret mot hinnorna och då nådde hon inte. Med andra ord ligger bebis fortfarande för högt även om den är fixerad och även om jag känner hur ont det gör så fort jag rör på mig. Jag frågade om tappen var mogen nåt och då sa hon att den var mjuk o mogen. Lite värkar skulle få bebis att komma ner lite, men några värkar det har jag ju inte :-( Så jag blev hemskickad för o invänta att det startar spontant. Läkaren var iaf jätte trevlig och snäll och försökte trösta mig, men något bättre känns det inte alls.
Bebisen mådde iaf bra det är det positiva i allt. CTGkurvan var exemplarisk och fick dessutom göra ett litet UL som visar på fint med fostervatten och att bebis rör sig normalt, hade till och med druckit fostervatten då magsäcken var full. Jag tyckte mest det såg ut som en jätte bebis, tyckte den fyllde ut det mesta på skärmen, några enstaka fickor bara med fostervatten. Men sådant kunde man inte se bara så där sa läkaren. Jaja är inställd på en jätte bebis iaf eftersom den stannar kvar där inne längre en de andra och Noel var ju rätt stor när han föddes.
Så nu är det bara o vänta och se när värkar startar. Försöka stå ut och genomlida varje dag. Höra allas frågor, se barnen lika besvikna varje dag inget hänt och själv vara minst lika besviken. Jag hoppas jag kan hantera ångesten utan att göra något dumt. Och jag hoppas att bebisen inte väljer att komma ut på svärmors födelsedag eller dagarna innan eller efter. Och skulle bebis ha hunnit komma innan nästa lördag kommer jag inte kunna medverka då på 65årskalaset som är då, bebis kommer vara allt för liten för att dra iväg till så mycket folk. Jag får hoppas jag kan medverka på bästa vänninans sons dop 1 april iaf, men dröjer det så länge på sig som två veckor till kommer jag inte åka iväg då heller någonstans utan då får make och barn bara gå dit. Känns så himla trist allt det här. Varför måste bebis välja att stanna där inne? Varför måste alla jäkla födelsedagar hopa sig i samma klunga. Vi känner ingen som fyller i slutet av februari eller början av mars så det hade ju varit ypperligt att komma då. Nej istället måste man dröja i magen så man fyller samtidigt som någon annan. Envisa bebis.
Jaja livet är piss just nu och jag kan inte göra ett skit åt det för jag får ingen hjälp. Och jag vet inte hur jag ska klara av varje dag som kommer själv heller. Ska försöka ha aktiviteter i helgen när M är hemma, men vet inte hur veckorna ska gå, men det löser sig väl på nåt vis. Nu ska jag iaf ringa mamma och förbereda henne på att hon är vår jour för barnvakt i nästa vecka för det känns inte som om det kommer komma någon bebis denna veckan iaf.
