minfyra

Igår klockan 11.30 var jag skapligt nervös. Men igentligen hade jag inte behövt oroa mig för allt såg prima ut där inne. Bebis växer som den ska. Den har vad man kan se alla organ på rätt plats och inga organ som saknas. Och den rörde sig runt där inne. Det var första gången jag gjorde ett ultraljud och faktiskt samtidigt känner vissa av rörelserna utan på, blev en liten konstig känsla att se på skärmen och samtidigt som bebis vände sig lite också känna rörelsen. Jag kände ju givetvis inte alla rörelser, utan det mesta var när bebis rörde hela kroppen. Fötterna har jag fått spark av någon enstaka gång bara så bebis verkar inte vara någon kicker eller så sparkar den mest mot moderkakan som dämpar. Hur som helst var det helt underbart och jag gick hela dagen med ett leende på läpparna. En del undrade nog vad jag gick o log för. Bilden hade jag med mig och så fort det blev en lugn stund på jobbet tog jag fram o kikade på bilden flera gånger om. Jag är helt kär. Världens finaste bebis finns i min mage :-D Fick även en lyckad ULbild, happy :-D Om ni ser på bilden vad tror ni det är? Pojke eller flicka?

En enorm längtan har nu infunnits sig. Jag längtar så till våren. Jag vill veta vem som bor i min mage, vill se hur h*n ser ut, om det är en pojke eller flicka och vilken sorts personlighet den lilla kommer ha. Men tills våren kommer ska jag njuta av min växande mage och buffarna som jag känner av där inne. Buffarna från vår alldeles egna fina och mysigaste bebis i hela världen. Det enda som kunde få vara annorlunda är viktuppgången, men jag får bara inse att min kropp är som den är. Jag går upp snabbt och mycket i vikt trots att jag äter relativt bra och inte äter mycket sötsaker mitt i veckan. Ja motion kunde det bli mer, men, men det är som det är. Jag får satsa på en smal kropp sen, det är ju trots allt sista gången nu.

Imorgon är det stora dagen som jag väntat på i evigheter känns det som (ja förlossningen och få en alldeles egen söt liten bebis att mysa med är ännu längre bort). Men imorgon är det dags för det stora ultraljudet. Jag har tänkt så mycket på morgondagen. Tänk om vi får ett dåligt besked, bebis inte har några njurar eller annat organ som behövs för överlevnad utan för magen. Eller om bebis verkar må dåligt på något annat vis. Jag har även kännt av bebis mindre senaste dagarna och då får man också för sig massor av knäppa tankar. Men idag fick jag tre tydliga sparkar på rad så jag vet att den lever där inne iaf och magen ja den har växt så där är säkert allt i sin ordning.

Samtidigt som all oro finns längtar jag efter morgondagen. Att få se sin bebis igen, få se att det faktiskt finns någon där inne som rör sig betydligt mer en vad jag själv känner. Det är ju en känsla i sig att få se den lilla, en liten tjuvkik. Undrar om man kan få någon känsla för om det är en lillebror eller lillasyster där inne också efter att ha fått se en liten tjuvkik.

Uppdaterar er på tisdag hur allt gått för på måndag efter UL kommer jag att arbeta om nu det inte blir allt för dåliga besked då orkar jag troligen inte med det.

Kram och trevlig söndag.

Äntligen kan jag säga att jag känner tydliga sparkar från bebis i magen. Det började för någon vecka sedan då jag fick en rejäl spark på höger sida av magen, gick inte att ta misste. Efter det har det varit lite lösare sparkar, mestadels långt ner, men att det är bebisen är ingen tvekan. Igår låg dessutom Mattias o kände på magen när jag låg på rygg och förut har jag inte kännt några sparkar när jag ligger ner, mest när jag sitter och magen är lite ihoptryckt. Men iaf så kände jag sparkar i liggande och Mattias la handen över och kände lite extra med två fingrar just där det sparkade och han fick fyra små minisparkar som han uppfattade. Jag sa inget när jag kände sparken, men Mattias sa att där var en spark och jag kunde bara bekräfta att han kände rätt. Helt underbart :-D Och det är så myyyysigt. Senaste två dagarna har jag kännt ofta och mer, innan har det varit max en gång dag och ibland inget alls vissa dagar. Jag tycker iaf det är underbart och jag blir mycket lugnare när jag känner att liten lever där inne.

Annars är jag inne i en period där maten smaken konstigt och jag inte alls är sugen på viss mat. Aldrig varit med om det vid de andra graviditeterna, bara haft massor av sug, men denna gång är det tvärtom. Har även huvudvärk till och från, sådan där typisk hormon huvudvärk. Tröttheten finns där, men har nog senaste dagarna varit liiiite bättre. Annars mår jag bara prima ballerina.

I lördags fick jag fråga från ena svägerskan om jag hade en liten i magen och den andra svägerskan hörde och sa att hon med undrat. Jag bekräftade ju deras misstankar och blev väldigt förvånad när jag varken fick någon konstig kommentar och faktiskt ett grattis. Fast den ena av dem sa inte grattis vad jag kan minnas och nu så här i efterhand så märker jag på henne att hon gärna undviker att prata om det hela, för när någon annan frågar så tittar hon åt ett annat håll eller är bara tyst. Det är väl jobbigt för henne på något vis. Men, men inget o bry sig om. Hon får ändå se min växande mage och förhoppningsvis är det som med trean att hon är glad när barnet är fött. Jag inbillar mig att hennes historia påverkar, men o andra sidan var hon inte alls så här när barn 1 och barn 2 väntades. Så jag vet inte. Iaf så vet nu Mattias släkt också. Är väl igentligen bara min pappa som inte vet och en del ytligt bekanta. Har dock en lite närmare vän som inte verkar veta något än, men det står i min låsta blogg så går man bara in där så ser man ju, kanske har hon läst, men inte vill kommentera, men det har jag svårt att förstå i så fall. Sen finns ju alltid andra släktingar som jag inte ser så mycket, men de blir väl och varse så småningom.

Om exakt en vecka är det ultraljud och ser allt bra ut då ska jag samma vecka släppa hela nyheten på facebook. Så efter det är det inte längre något hinder om man nu vill prata om det utanför bloggarna ;-)

Ja en liten uppdate från livet som gravid med nummer fyra. Nu ska jag lägga min yngsta son.