minfyra

Äntligen kan jag säga att jag känner tydliga sparkar från bebis i magen. Det började för någon vecka sedan då jag fick en rejäl spark på höger sida av magen, gick inte att ta misste. Efter det har det varit lite lösare sparkar, mestadels långt ner, men att det är bebisen är ingen tvekan. Igår låg dessutom Mattias o kände på magen när jag låg på rygg och förut har jag inte kännt några sparkar när jag ligger ner, mest när jag sitter och magen är lite ihoptryckt. Men iaf så kände jag sparkar i liggande och Mattias la handen över och kände lite extra med två fingrar just där det sparkade och han fick fyra små minisparkar som han uppfattade. Jag sa inget när jag kände sparken, men Mattias sa att där var en spark och jag kunde bara bekräfta att han kände rätt. Helt underbart :-D Och det är så myyyysigt. Senaste två dagarna har jag kännt ofta och mer, innan har det varit max en gång dag och ibland inget alls vissa dagar. Jag tycker iaf det är underbart och jag blir mycket lugnare när jag känner att liten lever där inne.

Annars är jag inne i en period där maten smaken konstigt och jag inte alls är sugen på viss mat. Aldrig varit med om det vid de andra graviditeterna, bara haft massor av sug, men denna gång är det tvärtom. Har även huvudvärk till och från, sådan där typisk hormon huvudvärk. Tröttheten finns där, men har nog senaste dagarna varit liiiite bättre. Annars mår jag bara prima ballerina.

I lördags fick jag fråga från ena svägerskan om jag hade en liten i magen och den andra svägerskan hörde och sa att hon med undrat. Jag bekräftade ju deras misstankar och blev väldigt förvånad när jag varken fick någon konstig kommentar och faktiskt ett grattis. Fast den ena av dem sa inte grattis vad jag kan minnas och nu så här i efterhand så märker jag på henne att hon gärna undviker att prata om det hela, för när någon annan frågar så tittar hon åt ett annat håll eller är bara tyst. Det är väl jobbigt för henne på något vis. Men, men inget o bry sig om. Hon får ändå se min växande mage och förhoppningsvis är det som med trean att hon är glad när barnet är fött. Jag inbillar mig att hennes historia påverkar, men o andra sidan var hon inte alls så här när barn 1 och barn 2 väntades. Så jag vet inte. Iaf så vet nu Mattias släkt också. Är väl igentligen bara min pappa som inte vet och en del ytligt bekanta. Har dock en lite närmare vän som inte verkar veta något än, men det står i min låsta blogg så går man bara in där så ser man ju, kanske har hon läst, men inte vill kommentera, men det har jag svårt att förstå i så fall. Sen finns ju alltid andra släktingar som jag inte ser så mycket, men de blir väl och varse så småningom.

Om exakt en vecka är det ultraljud och ser allt bra ut då ska jag samma vecka släppa hela nyheten på facebook. Så efter det är det inte längre något hinder om man nu vill prata om det utanför bloggarna ;-)

Ja en liten uppdate från livet som gravid med nummer fyra. Nu ska jag lägga min yngsta son.