minfyra

Igår klockan 11.30 var jag skapligt nervös. Men igentligen hade jag inte behövt oroa mig för allt såg prima ut där inne. Bebis växer som den ska. Den har vad man kan se alla organ på rätt plats och inga organ som saknas. Och den rörde sig runt där inne. Det var första gången jag gjorde ett ultraljud och faktiskt samtidigt känner vissa av rörelserna utan på, blev en liten konstig känsla att se på skärmen och samtidigt som bebis vände sig lite också känna rörelsen. Jag kände ju givetvis inte alla rörelser, utan det mesta var när bebis rörde hela kroppen. Fötterna har jag fått spark av någon enstaka gång bara så bebis verkar inte vara någon kicker eller så sparkar den mest mot moderkakan som dämpar. Hur som helst var det helt underbart och jag gick hela dagen med ett leende på läpparna. En del undrade nog vad jag gick o log för. Bilden hade jag med mig och så fort det blev en lugn stund på jobbet tog jag fram o kikade på bilden flera gånger om. Jag är helt kär. Världens finaste bebis finns i min mage :-D Fick även en lyckad ULbild, happy :-D Om ni ser på bilden vad tror ni det är? Pojke eller flicka?

En enorm längtan har nu infunnits sig. Jag längtar så till våren. Jag vill veta vem som bor i min mage, vill se hur h*n ser ut, om det är en pojke eller flicka och vilken sorts personlighet den lilla kommer ha. Men tills våren kommer ska jag njuta av min växande mage och buffarna som jag känner av där inne. Buffarna från vår alldeles egna fina och mysigaste bebis i hela världen. Det enda som kunde få vara annorlunda är viktuppgången, men jag får bara inse att min kropp är som den är. Jag går upp snabbt och mycket i vikt trots att jag äter relativt bra och inte äter mycket sötsaker mitt i veckan. Ja motion kunde det bli mer, men, men det är som det är. Jag får satsa på en smal kropp sen, det är ju trots allt sista gången nu.