minfyra

Allt är så fruktansvärt jobbigt att jag inte orkar mer................

Vill ha saker att göra, men orken räcker inte till eller så begränsas jag av att jag inte kan röra mig ordentligt. Förmiddagarna fungerar bäst då har jag som minst ont och som mest ork. Idag tänkte jag mig en tur utanför huset till IKEA, men ödet tänkte annorlunda. Jag kan ju givetvis åka själv, men det är inte lika roligt som o ha sällskap av någon. Att vi inte kan åka alla beror på att döttra blev magsjuk inatt eller sent igår kväll. en rejäl omgång la hon i hela sängen. Jätte roligt :-(. Vi har sanerat hela huset med klor, ätit vitpepparkorn och isolerat in oss i huset. Det har inte kommit något mer och hon har ätit så jag hoppas det är över för hennes del nu och jag hoppas innerligt ingen blivit smittad. Och i o med detta vet jag att det inte lär dra igång någon förlossning heller, kroppen är ju bra smart :-(

Igår kväll hade jag också fruktansvärt ont, har ju som tidigare nämnt ont i ljumsken och igår var det outhärdligt. Började på dagen redan, men trappades upp fram mot kvällen. Även en smärta i hela nedre buken. Så fruktansvärt ont. Dessutom har jag haft problem med avföringen så jag tog ett microlax då jag tänkte att smärtan kanske blev värre av att magen var hård. Men något i microlaxet tål jag tydligen inte för i samband med det fick jag en liten blödning (rosa tunnt) i underlivet och det sved och gjorde ont. Fick likadant tidigt i grav när jag tog ett sådant. Ringde förlossningen, men det var ingen fara så länge bebis rör sig, jag inte har sammandragningar eller blöder mer. Och det slutade ju helt och bebis levde mer eller mindre rövare i magen. Smärtan sa de inte så mycket om. Idag är allt som vanligt igen och magen är igång igen. En så länge ingen smärta så det känns rätt okej förutom psykiska måendet. Men till kvällen kommer förmodligen smärtan igen som den brukar göra.

Vet inte hur jag ska klara veckan som kommer. Att må så här och vara själv med barnen är inte lätt. Imorgon gör vi så att Mattias Vabbar då jag också ska till BM, men sen då om någon mer blir sjuk??? Dessutom har barnen lov torsdag och fredag och jag vet inte hur jag ska orka två dagar till med att ta hand om barnen. Kanske kan Mattias ta semester, men det vet vi inte om det går. Det blir iaf en stor ekonomiskt förlust om han ska vara hemma fler en de där 10 pappadagarna sen och det är ju redan knapert då jag bara har föräldrapenning nu. Dessutom känner man sig själv så värdelös som inte orkar ta hand om sina egna barn, hemmet och bara är sur och grinar hela tiden.

Men jag har ju bara mig själv o skylla, var ju jag som ville ha ett barn till, trodde dock inte det skulle bli så här jobbigt då det inte varit så med de andra. Och jag vet att det inte är så långt kvar nu, men varje dag känns som en evighet. Hade jag bara vetat att jag inte kommer gå över tiden eller ha ett senast datum då jag kommer föda så hade allt kännts lättare. Nu svävar man bara i ovisshet. Och vart ska jag hitta styrkan och kraften att orka mig igenom det här? Jag vet verkligen inte. Jag vet bara att jag inte vill må så här.