minfyra

Idag vaknade jag tidigt. Kunde inte sova. Låg bara o tänkte på varför det ska vara så här. Varför ska alla andra få tidigare, känner mig ensamast i världen om o få gå tiden ut eller om jag har riktigt otur vilket jag också tror jag kommer ha gå över. Ja jag vet jag är inte ensam, men det känns fasen så nu. Och vart tog all den där styrkan jag hade igår vägen? Idag är jag bara irriterad, arg och besviken. Less på o vänta, less på o behöva vara i detta tillstånd. Ingen sol har tittat fram heller som vädret lovade *surar*.

Idag är det som övertid för mig då Alicia satte igång i vecka 39+3 och idag är jag i vecka 39+4. Så drygt o vänta. Och inte en enda föraning om att det är nära. Bebis verkar tro det finns gott om utrymme där inne när den sträcker sina ben som faktiskt verkar vara rätt långa.

Att sen gå utanför dörren och vara utanför den i 20 minuter och under den tiden hunnit få tre stycken som säger "ingen bebis än". Den andra fick sig en sur ton tillbaka. Får be om ursäkt sen, det var en förskolefröken. Men de tjatar ta mig fasen jämt om den där bebisen, det är jobbigt. Är magen kvar utan en bebis bredvid så är den väl också kvar i magen!!!

Och att försöka få igång förlossningen har visat sig lönlöst denna gång. Inget har hitills funkat. Idag ska jag iaf prova en dryck om jag nu kan få i mig den. Och kom nu inte med några pekpinnar eller att jag ska passa på o njuta sista tiden för njutit det har jag redan gjort flera gånger om att jag är så uttråkad nu så det finns inte. Vet inte vad jag ska hitta på längre om dagarna. Ångrar att jag inte jobbade längre även om jag hade så jävla ont så kanske det hade varit bättre så här med facit i handen. Åtminstonde att fortsätta halvtid ett tag. Var ju tur att jag höll ut två veckor längre en tänkt iaf.

Less är jag iaf och jäkligt dumma tankar har jag. Tror blogg, facebook och allt får ett breake tills förlossningen startar eller bebis är här. Och på torsdag ska jag till BM, men bara för att så tänker jag beställa en tid hos frisören också när jag ändå är i stan. För någon bebis förväntar jag mig inte denna veckan, ska försöka ignonera att jag ens är gravid. Smärtorna lär komma, jag lär vara trött och slutkörd, men vad spelar det för roll för jag är ju minst lika trött och slutkörd över att vila och inget händer. Och någon trevlig person är jag inte heller i nuläget så det känns lönlöst att bestämma någon träff med någon.

Har någon en tidsmaskin så säg till då kanske vi kunde resa framåt i tiden tills dagen med stort D är kommen. Eller åtminstonde kolla om dagen för bebis ankomst finns där framme någonstans, så man vet.