+ 3
Ännu en plusdag och inte en känning i sikte. Allt är åt helvete........ Hur kunde det bli så här?
Vill inte ha barn onsdag, torsdag eller fredag och lördag skippar jag gärna med, men någon av dessa dagar kommer säkert bebis bara för det. Samtidigt vill jag inte vara i detta tillstånd så längre tid vill jag absolut inte heller gå.
Det bränner i halsen, är tungt nedåt och minsta rörelse från bebis känns som om hela magen spricker. Dessutom har jag i tre veckor nu haft molvärk och förvärkar till och från, till vilken nytta då när inte ett skit händer där nere? Orkar inte hitta på något heller för varje dag nu har jag haft foglossning av för mycket aktivitet, men vad är bäst?!... att tänka hela tiden på eländet eller att hitta på saker för att glömma och då också ta sviterna av det?
Hur kunde det bli så här när de andra inte stannat så länge? Och för varje dag som går ökar oron att något ska hända med bebisen. Till vilken nytta har jag då stått ut med allt det här? Och hur ska jag då klara att ta mig ur det hela?
Imorgon ringer BM. Vi har inte bokat någon ny tid och varför ska jag fortsätta åka till stan och kolla värden när det bara visar samma? Ingen nytta alls, känns bara meningslöst. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga till henne imorgon. Vill bara glömma allt.
Hela familjen känns som den är i kris, vi bråkar varje dag och allt beror på mig. Jag är en usel människa som inte klarar motgångar. Jag orkar bara inte mer, jag vill inte vara med längre.
Stor kram vännen! Förstår att det känns aptufft just nu, men jag är säker på att du tar dig igenom det hela med förståndet i behåll även om det inte känns så just nu. Det är det värsta med BF, man ser ju så fram emot det och räknar ju med att slippa gå så mkt längre. Jag hoppas eran lillfis vill kika ut nu i början av veckan så du slipper känna stressen. Och försök att inte köra dig själv i botten. Som jag sade sist vi sågs: du är värdefull och betyder mycket, inte bara för mig, utan för många andra. Kramar i massor.
Tänker på dig vännen, kan bara föreställa mig din frustration över situationen. Hoppas att bebis kommer nu och att ni kan få mysa och njuta av er nya familjemedlem istället för att bråka. Många kämparkramar från Göteborg
Många kramar till dig gumman!!!!
Föråt att jag varit så dålig på att läsa härinne, men har praktik nu och är aptrött varje dag:-(
Önskar såå att du skulle få slippa må såhär dåligt och att bebisen vill komma ut till sin fina familj!
Och gumman, du är absolut INTE usel! Du är bara fruktansvärt trött på att må dåligt och att vänta på att bebis ska komma, och det är FULLT förståeligt, även om jag förstår att det är jobbigt för er allihop.
Men mest jobbigt är det ju trots allt för dig, och jag tycker inte alls att det är nåt konstigt om du blir både arg, ledsen och besviken på allt.
Jag tänker ofta på dig iaf, och håller tummarna att du snart har din söta lilla bebis hos dig!
Miljoner kramar!!!!!!!
Lilla vännen jag tänker på dig jättemycket o hoppas för var sekund att det ska sätta igång! Jag vet däremot att du klarar av detta hur pissigt det än känns, för du är en stark tjej. Det är vi båda! Många styrkekramar till dig. O du det är snart över, sen kan ni mysa o njuta av varandra :)
