VUL och Deja vu

Nu ska jag sluta oroa mig. Njuta, det är ju sista barnet trots allt.
Igår var jag redigt orolig och nervös, så nervös så jag skakade och grät. Men jag hade inget att oro mig för, allt såg bra ut. Jag har EN liten bebis i magen där hjärtat pickar och verkar se ut att växa normalt. Givetvis kan ju något ändå gå fel, men risken minskar ju nu. Jag ska njuta och ta tillvara på den första tiden innan magen blir allt för stor, innan alla vet vad som bor i min mage.

Jag var inte riktigt i den vecka jag tidigare trodde. Blev tillbakaflyttad till vecka 7 igen så idag är jag i vecka 6+5. Bf 16mars. Ser man till hur det var när min dotter blev till då jag heller inte vet när ägglosssning var så fick jag också mens några dagar, trodde ju inte att jag var gravid då. Månaden efter uteblev mensen och jag testade, var då gravid i vecka 8. På inskrivningen kände BM livmodern och konstaterade att jag var längre gånget då i vecka 17, men sedan på UL blev jag tillbakaflyttad 11dagar igen. Så det känns ju som jag varit med om det här förut, min kropp är väl så här helt enkelt. Bebisen kommer ju aldrig exakt på datumet så det räcker o veta där omkring, en vecka hit eller dit har ju ingen betydelse ;-)

Skönt iaf att veta att allt ser bra ut just nu, det är det viktigaste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0