Vecka 7+3
Oron blev för stor idag så jag ringde till KK. Visste inte om de ville ta emot mig för en koll, men kände att jag ringer ändå så kanske de åtminstonde kan lugna mig.......
....Mina symtom är helt borta. Ingen molvärk på hela dagen igår, inte idag heller. Inget illamående idag, det är som bortblåst. Och tröttheten beror nog snarare på min oro än hormonerna. Dessutom har jag haft en ytterst liten, lätt rosaaktig flytning när jag torkat mig, dvs inget i trosan, men lite på pappret från torsdag till söndag. Idag och igår är det dock borta. Och eftersom jag hade liknande med första sonen i samma vecka ville jag inte oroa mig för det utan har försökt ignonerat det, men mitt psyke vill inte riktigt som jag vill. Jag har senaste veckan låtit maken få ta det största ansvaret, orkar inte med något en mig själv. Är det så att man blir mer orolig för varje barn? Men denna gång känner jag verkligen inte igen mig, det känns så annorlunda allt. tycker molvärken kännts annorlunda och i helgen värre så de gjort riktigt ont, har haft stickningar/ilningar ifrån underlivet och mycket fler symtom en med de andra. Jag försöker ju njuta för det är sista gången, men samtidigt blir jag så orolig. Jag känner inte igen mig själv alls längre. Jag borde veta bättre.
Iaf fick jag prata med en gullig ssk på KK. Hon sa att det troligtvis bara är slemhinnorna som är känsliga och att allt säkert är väl och hon har förhoppningsvis rätt. Flytningarna kommer också när jag rör mig mer, tar en promenad eller tar i och lyfter och det har jag försökt undvika troligen därför de slutat också. Men eftersom jag var så orolig så tyckte hon att det kanske ändå inte hjälpte att bara höra att det kan vara så här och allt är normalt ändå utan det var lika bra att jag fick komma in för en kontroll. Så hon bokade in mig imorgon för en kontroll. Vet inte riktigt vad de gör om det bara blir en gynundersökning eller om de gör ett VUL också. Men det känns iaf skönt att de kollar upp mig oavsett vad de gör för undersökning. Så nu är det bara att stå ut till imorgon och jag hoppas, hoppas att de ger mig goda besked och faktiskt bevisar att det lever något i magen.
