En helt ny början....
Det har gått en tid sedan jag fick ett pluss på stickan. Allt känns fortfarande overkligt. Är det verkligen sant. Har vi sådan tur att allt går vägen även denna gång. Just nu vågar jag inte tro på det hela, måste nog först få se att där inne växer något som utvecklas var dag och mår bra. Jag läser allt för mycket om det som inte går bra. Men jag lever sunt, röker inte, dricker inte så lite borde ju risken sjunka för mig. Däremot är jag ju äldre denna gång, men lika fertil som de andra gångerna, det tog sig direkt, första försöket. I slutet i augusti borde jag få en tid till KUB, längtar.
Om allt går bra är iaf detta en helt ny början på en blogg som kommer handla om min graviditet, min fjärde och troligtvis sista. Jag skriver för att minnas, för att kunna få ur mig mina känslor. En graviditet upptar mycket av ens tankar, tankar som omgivningen ibland kan tycka bli för mycket att höra på. Med en blogg kan jag få ur mig mina tankar och mätta mitt behov utan att belasta någon annan med tankarna som de kanske inte vill höra. Jag vill kunna njuta denna graviditet utan att känna att någon inte vill höra, undviker att prata. Varför säger jag så? Jo för att det tredje barnet var det flera i släkten som inte var glada över graviditeten, de brydde sig helt enkelt inte, det var som om det väntade barnet inte fanns. De ursäkade sig när vi påtalade det hela. Men allt som hände förra gången gör att jag undrar hur de tar emot det hela denna gång. Vi kommer avvakta att berätta just för att reaktionen inte blev som den glädje vi själva känner. Tids nog syns och förstår alla ändå, då får vi se vilka som kommer glädjas med oss. För oss är det här ett efterlängtat barn minst lika välkommet som de andra tre och kommer bli minst lika älskat.
